I vendelkrigarnas gravkammare

Valsgärdes båtgravar utanför Uppsala är ett spektakulärt fynd från vendeltiden. Gravplatsen har fått ett stort genomslag inom arkeologiämnet, inte minst för att flera generationer forskare och studenter har arbetat med fynden. Kent Anderssons rikt illustrerade bok ger en initierad inblick i utgrävningarna och fynden, särskilt när det gäller männens rustkammare. Båtgravarna beskrivs som dynastiska minnen efter en familj som funnits på platsen i flera generationer. Däremot undviker Andersson att ge en tolkning av de gravlagda männens identiteter och lämnar den frågan öppen för läsaren.

På slutet av 1920-talet stod det klart att det fanns ett båtgravfält på en moränkulle invid Fyrisån vid Valsgärde, några kilometer uppströms Gamla Uppsala i Uppland. När bonden skulle ta grus i backen något år senare trillade skelettdelar av en häst med betslet kvar i munnen ned i grusgropen. Det blev upptakten till arkeologiska utgrävningar som pågick i sammanlagt knappt tjugo år. Begravning i båt, där en död individ tillsammans med sitt gravgods placerats i en båt som dragits upp på land och sedan täckts över med jord, var något mycket ovanligt, som man tidigare bara kände till från ett gravfält vid Vendels kyrka. Men där låg båtgravarna i anslutning till kyrkogården och markplanering hade gjort att spåren av dem inte alls var lika tydliga. Båtgravarna i Valsgärde väckte därför befogad uppmärksamhet. Att de kom att undersökas av studenter från institutionen vid Uppsala universitet under ledning av den nytillträdde professorn Sune Lindqvist som ett led i arkeologiutbildningen gjorde att grävningarna fick stort genomslag inom ämnet. Här skolades flera generationer av arkeologer, som senare spreds ut i landet på andra uppdrag.