Universitetets idé

Världen över investeras enorma belopp i universitet och forskningsinstitut. I Sverige är högskolan en av de största statliga sektorerna med över 75 000 anställda. När uppemot hälften av varje årskull påbörjar högre studier blir universitetet en miljö som präglar unga människors normer och åskådningar för resten av livet. Universitetets idé, de ideal som ligger till grund för utbildning och forskning, är en angelägenhet för hela samhället.

Under 2000-talet har universitetet genomgått stora förändringar. En tendens har varit de storskaliga forskningsprogrammen och excellenssatsningarna, i regel inriktade mot att främja innovationer eller stärka den nationella konkurrenskraften. En annan tendens har varit att göra utbildningarna alltmer yrkesinriktade och marknadsanpassade, i Europa manifesterat av Bolognaprocessen.

Men universitetets uppdrag är vidare än så. Under hela dess moderna historia har en av huvuduppgifterna varit att utveckla människor som individer och medborgare. Vad händer med detta uppdrag när kunskapssynen blir alltmer instrumentell? Vilka konsekvenser för det för demokratin och vår förmåga att reflektera över oss själva? I tre artiklar undersöker Respons vad universitetets idé kan och bör vara:

Johan Östling bjuder på en exposé över Humboldttraditionens historia i Tyskland och argumenterar för att Wilhelm von Humboldts ideal har relevans än i dag. I sitt bidrag följer Thomas Karlsohn den anglosaxiska liberal arts-traditionen och demonstrerar hur aktuell den är i den samtida amerikanska debatten. I en intervju med Helga Nowotny, en veteran i europeisk forskningspolitik, diskuterar Jenny Björkman tendenser i 2010-talets vetenskapliga värld och frågar sig vart vi är på väg.

Temat följs därefter upp med recensioner av två aktuella böcker om universitetets situation i dag. Fokus ligger här på kollegialitet kontra linjestyrning.