Barnprogram från 70-talet var bättre än sitt rykte

När bara den bästa TV:n var god nog åt barnen
Malena Janson

Karneval
240 sidor
ISBN 9789187207297

| Respons description ); ?> | Låst recension | 11 min läsning

I sin avhandling avlivar Malena Janson den spridda uppfattningen om att barnprogrammen i tv på 1970-talet var tråkiga och av låg kvalitet. När det gäller frågan om de var vänstervridna hamnar hon mer i en gråzon och här behövs mer forskning.

En vanlig uppfattning om barnprogrammen i svensk television under 1970-talet är att de var konstiga, vänstervridna och dötråkiga. Talet om att Staffan Westerberg förstörde en hel generation med barnprogram som Vilse i pannkakan (1975) samsas med utfall mot Ville, Valle och Viktor (sänd i tre säsonger 1970, 1972, 1977–78) och Galaxer i mina braxer, sa Kapten Zoom (1976), som anklagas för att vara kommunistpropaganda. Och vem (född mellan 1965 och 1975) minns inte dessa tjeckiska dockfilmer som ständigt trängdes i tablån? Men vad är minnet annat än en chimär som ständigt omskapas? Nyligen talade jag med en jämnårig bekant som förfasade sig över att ha behövt stå ut med dessa dötrista tjeckiska dockfilmer, som dessutom var slarvigt gjorda. När jag påpekade att 1960- och 70-talets tjeckiska dockfilmer sannolikt är oöverträffade när det gäller kvalitet, kontrade han med att de ju ändå bara var kommunistpropaganda, vilket inte heller stämmer. Det var till dockfilmen som flera tjeckiska konstnärliga dissidenter sökte sig för att slippa undan propagandaapparaten.