Invandrares rätt att vara svenskar ifrågasätts – av invandrare

Författarna oroade sig för att deras barn inte skulle accepteras av det svenska samhället men konfronterades snart med problemet att andra med invandrarbakgrund ifrågasatte barnets rätt att vara svenska. Det genomgående temat i denna viktiga bok är att ingen ska särbehandlas och att man för att få samhällets solidaritet själv måste ställa upp på samhället.

Efter den 11 september 2001 gjorde svenska politiker det stora misstaget att vända sig till reaktionära muslimer som talesmän för den muslimska minoriteten i landet. Förutom det uppenbart märkliga i att tänka sig att just denna religiösa minoritet skulle behöva särskilda talesmän, till skillnad från katoliker eller buddhister, osynliggjordes i ett slag skillnaderna i erfarenheter, religiös tillhörighet samt religiös, social och politisk identitet för landets många invånare med muslimsk bakgrund. I stället för att ses som medborgare, individer, med samma individuella rättigheter och skyldigheter som alla andra i landet, bakades de plötsligt ihop till en grupp med föregivet gemensamma ideal och intressen. Samtidigt stärktes de mest reaktionära muslimerna genom att göras till språkrör för hela den muslimska befolkningen, så att de kunde legitimera sitt inflytande även inom gruppen, med hänvisning till sin status som samtalspartners med regering, kommunledningar och så vidare.