Nyutkomna böcker bidrar till att nyansera bilden av Brexit och dem som röstade för det. Den opinion som kom till uttryck hade grundlagts under många år och de som röstade för att lämna respektive stanna var på många punkter överens i sak. De som ville stanna önskade ett starkt reformerat EU, men sådana krav fick föga gehör i Bryssel. Remain förmådde inte utveckla en positiv argumentation för fortsatt medlemskap utan förlitade sig på skrämselpropaganda, som emellertid inte fungerade lika bra som den gjort tidigare.
Inget val eller folkomröstning som jag kan minnas har orsakat så starka emotioner som det brittiska folkets beslut att efter 43 år lämna den Europeiska Unionen (EU). Detta gäller i hög grad bland svenskar och andra utlänningar som bor i London. Besökare från Storbritannien tycks känna anledning att be om ursäkt för sina landsmäns opassande beteende. Förra årets vinnare av Astrid Lindgren-priset, Meg Rosoff, talade för många när hon förklarade att ”detta fruktansvärda, bakåtsträvande beslut [….] var baserat på lögner och socialt missnöje”. Hon sade sig tillhöra den stora grupp som inte känner någon som kan ha röstat på Brexit. Feministen Laurie Penny kallade den majoritet som röstade fel för ”Storbritanniens skrämda och provinsiella reptilhjärna”.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
