Jo Guldi och David Armitage hävdar i The History Manifesto att poststrukturalismen och den språkliga vändningen gjort historikerna irrelevanta i den offentliga debatten. Det är befriande att den kritiska blicken riktas mot det egna fältet i stället för att fokusera på yttre hot, men skriften innehåller också tvivelaktiga resonemang.
Humanister uppmanas ofta att förklara på vilket sätt deras vetenskaper är till nytta för samhället. Det är ett rimligt krav, kan man tycka. Samtidigt finns det få yrkesgrupper som diskuterar nyttan och betydelsen av den egna verksamheten med lika stort engagemang som just humanister.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
